The Wire – egentligen bäst
Att säga att Sopranos skulle vara den fetaste TV-serien i världen är nog inte bara att sticka ut hakan. Smaken är ju som baken och om man är trött på maffia och New York-estetik blir rumpan rätt fadd av samma slitna intro. New Jersey i all ära, men om man vill ha trovärdig realism där allt från snutar till gatuhörnslangare ges ett personligt uttryck är det serien the Wire man ska välja. The Wire har för övrigt utsetts av både kritiker och fans till världens och tidernas bästa tv-serie ett antal gånger.
Älska konsten med måtta
Precis som att man svara Meryl Streep eller Al Pacino varje gång någon frågar om vem som är den bästa skådisen verkar folk säga att den bästa underhållningen är Garden State, Sideways eller Six Feet Under. Utan att tänka eller känna efter. Det är bra underhållning, men man måste passa sig för att bara säga absoluta omdömen om filmer och serier och deras skådespelare. Tiderna förändras och för att en hållbar utveckling ska kunna ske måste kritik och omdömen vara mer dynamiska än stora körer som håller med varandra. Hållbar utveckling är att säga Streep var bra i en film men att hon faktiskt bara kunde göra så gott hon kunde i Thatcher. Det är att ge suveräna serier som HBOs samhällsgenomlysande serie the Wire en ärlig chans.
Visst kan det vara tråkigt att överge sina ideal och erkänna att en serie med så mycket integritet och så fantastiskt skrivet manus är bättre än Sopranos och Glee. Det är en serie med så många klassiska scener, citat och älskvärda karaktärer att den med lätthet kan och bör jämföras med Twin Peaks. Tillräckligt sagt, som man säger i staterna.
